måndag 13 maj 2019

En epok går i graven

Detta rör förvisso inte mitt pensionssparande, men härom dagen så förföll min sista premieobligation. Det finns förvisso en sista kvar på marknaden: 2014:2 som inte förfaller förrän 2021, men av någon anledning tecknade jag aldrig den.

För er som inte känner till premieobligationer så var de ett sätt för staten att låna pengar. En obligation som ger ränta och som vid förfallodagen återbetalades. Skillnaden mot vanliga obligationer är dock att obligationerna är numrerade, räntan poolas och lottas sedan ut vid en eller flera dragningstillfällen per år. Högsta vinsten är 1 miljon kronor. Inte illa för 5000 kr sparat. Sannolikheten för att vinna miljonen på just denna obligation är 1/420.000, vilket inte är helt illa. Helt enkelt en lott där du efter ett antal år får tillbaka kostnaden för lotten oavsett om du vunnit eller inte. Om du dessutom köper en följd (vilket de senaste obligationerna var 10 stycken) så är du garanterad vinst varje år motsvarande en viss ränta som gällde när obligationen gavs ut. Just det senare är orsaken till att premieobligationerna nu försvinner. I och med den låga räntan blir vinsterna i premieobligationerna väldigt små, och efterfrågan har minskat. Den senaste premieobligationen gavs ut 2016, och Riksgälden, som är de som ansvarar för premieobligationerna, lämnade 2018 ett förslag till regeringen om att premieobligationssystemet ska avvecklas helt.

En epok går alltså i graven, men bortsett från nostalgiska känslor kommer jag knappast att sakna detta sparsätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar