För ett antal månader sedan fick jag (tillsammans med alla andra anställda) ett erbjudande att köpa aktier i bolaget där jag är anställd. Jag tror på mitt företag. Vi är inget startup med förhoppningar på kursdubbleringar varje månad utan ett stort, stabilt företag med gedigen historik. Jag tror på våra produkter, och jag tror att företaget kommer att kunna fortsätta leverera i framtiden. Ja, jag säger ju till och med ”mitt företag” här i blogginlägget, trots att mina aktier enbart utgör 0,0000022% av företagets utstående aktier. (Behöver med andra ord inte läsa på flaggningsreglerna riktigt än.) Varför då inte köpa aktier?
Jag köpte, och det tycker jag man mycket väl kan göra, men när man köper aktier i det bolag där man är anställd tillkommer ytterligare en dimension man måste ha med i beräkningarna, en dimension som ofta glöms bort men som är väldigt viktig:
Om företaget där du jobbar går i konkurs förlorar du inte bara ditt jobb, du förlorar även ditt sparade kapital.
Helt plötsligt står du där utan inkomster, och aktierna som du skulle kunna sälja en regnig dag för att klara dig några månader till är helt plötsligt värdelösa. Just detta har drabbat fler än en person som satsat i bolaget där man är anställd. Som alltid gäller riskmedvetenhet och riskspridning. Ha med det ovan i beräkningarna och varför inte sätta en gräns för hur stor del av ditt sparade kapital som du kan tänkas vara bundet i företaget där du jobbar. Själv har jag inte satt någon gräns än, och innehavet utgör mindre än 5% av mitt totala aktiesparande om jag räknar med både det som är pensionssparande och det som inte är det, så jag känner i dagsläget ingen oro för riskexponeringen. Men jag kommer att tänka lite på det varje gång vi i framtiden erbjuds köpa aktier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar